Arvsanlagen, generna, finns i kromosomerna och i varje kromosompar kommer den ena kromosomen 
från fadern och den andra från modern. Anlagen kan vara dominanta eller recessiva.
Ett dominant anlag klarar sig själv, d.v.s. det räcker med ett anlag för att "resultatet" skall synas.
Recessivt anlag måste finnas i dubbel uppsättning för att märkas.

Exempel:

En hanhund som ärvt både ett dominant, (A), och recessivt, (a), anlag paras
med en tik som endast har recessiva anlag, (a).

Moder

50% av avkommorna kommer INTE att visa det dominanta anlaget.
Däremot är det 50% CHANS för varje enskild befruktning att det blir så.
Slumpen avgör.

I de flesta hundraser finns genetiskt nedärvda sjukdomar, så även i rasen Cocker Spaniel.
Sjukdomarna kan nedärvas på olika sätt, men de flesta uppdagas snabbt.
Uppfödarna kan då snabbt ta affekterade djur ur avel.
En form av nedärvning, enkel recessiv nedärvning, är mer förrädisk och kan ligga dolt i generationer.
Sjukdomsanlaget är recessivt. Båda föräldrarna måste bära på anlaget för att avkomma ska riskera 
utveckla sjukdom.

Hundarna kan delas in i tre s.k. genotyper.

Med dessa tre genotyper får vi sex möjliga parningskombinationer.
Se korsningstabell nedan.

Siffrorna ovan är rent statiska och får ses till hur stor chans/risk det finns för utfallet.
I en kombination mellan en normal hane och en tik som är anlagsbärare, kan utfallet bli att
5 av valparna blir normala och 3 av valparna anlagsbärare.
Görs kombinationen om kan utfallet bli att 2 av valparna blir normala och 3 av valparna anlagsbärare.
Slumpen avgör.
Däremot i kombinationer med Normal+Normal, Normal+ Affekterad eller Affekterad + Affekterad är
resultaten 100%-iga.

VIKTIGT!
Att använda affekterad hund i avel eller att göra en kombination, medvetet, som resulterar i affekterad avkomma
strider mot Svenska Kennelklubbens Grundregler.
             
Se §2:3 Grundregler